10/21/2023 0 Kommentarer Tal till Jimmie ÅkessonJag tittade på ditt tal till nationen igår Jimmie Åkesson.
Jag försökte ta in var du kom ifrån, särskilt när du blev alltmer hård i tonen under vissa delar av talet. Blekinge! Nej men, var din ilska och beslutsamhet kom ifrån. Jag upplevde att du definitivt är genuint bekymrad och verkligen bryr dig om Sverige och svenskarna. Det fanns också en rädsla där. Jag kände mig inte arg, inget förakt eller liknande men jag kände ett dystert mörker passera i hela min varelse. Även en frustration som jag nu kanaliserar i det jag skriver här. Frustrationen tror jag främst kommer ur att jag vet att du har en stor publik och eftersom du bryr dig på riktigt så kommer dina åsikter kunna slå an hos de som hör dig. Vilket ansvar! Såklart kommer frustrationen också från att jag tycker mig se hur du missuppfattar situationen vi har i Sverige idag. Jämfört med hur jag ser på det. Jag upplever också den dystra samtid som du adresserar i talet Jimmie. Framför allt upplever jag den i andrahand, alltså när jag känner in stämningar i rum, främst offentliga och digitala, samt genom information från nyheter, statistik, studier etc. Vid dessa tillfällen strålar en otäck stämning emot och in i mig och det kräver att jag är uppmärksam på vad den stimulerar hos mig för att jag inte ska smittas för mycket. Vem vet hur väl jag lyckas egentligen? Jag är i alla fall tacksam över att jag inte känner denna typ av dysterhet i mig själv särskilt ofta. Inte heller i mitt sociala liv. Det jag vill säga är att jag vet att mörkret och rädslan finns där ute och det är fan inte roligt när den färgar hela ens upplevelse. Därför vill jag säga att i det avseendet så hör jag dig Jimmie. (Ett citat lämpat för folk att ta ur sin kontext, varsågod) Jag menar det dock. Essän skulle kunna sluta här. Jag har sagt det viktigaste. Men jag vill ändå förklara lite mer hur jag ser på missförstånden som jag tror du förstärker hos folket Jimmie. Jag rör mig en del i skolans värld och är någorlunda insatt i elever och lärares vardag. Du har säkerligen inte missat att vi har en form av krisartad situation när det gäller måendet hos den yngre generationen. Alla vet att barnen och hur de mår är det som kanske ligger allra närmast våra hjärtan när allt kommer omkring. Jag tror alla, föräldrar såväl som barnlösa känner av oron och problemen som den yngre generationen tyvärr verkar befinna sig i. Oro och psykisk ohälsa i mycket större utsträckning än vad som fanns när vi växte upp. Det finns en hjälplöshet hos den vuxna befolkningen eftersom vi inte riktigt förstår vad vi kan göra för att vända denna utveckling. Vi tenderar att inte prata om eller adressera det vi inte tror vi kan göra något åt. Men känslorna och tankarna försvinner inte, de transformeras eller kanaliseras åt andra håll och aspekter av livet/samhället. Jag tror detta är en riktigt avgörande källa för den dysterhet som kan upplevas i samhället idag. Det finns inte en aspekt eller ett ämne som är grundorsaken för allt detta. Allt smittar och föder varandra, hönor och ägg som man kan säga. Ytterst komplext. Såklart påverkas de unga av sina föräldrars och andra vuxnas mående lika mycket som tvärt om. Om den vuxna populationen är alltmer rädd och osäker kommer det smittas neråt, hur mycket fasad och skyddade rum vi än kan frambringa. Här tänker jag att du kanske tror att det är vårt samhälles misslyckande när det gäller integration som skapar den oro hos de vuxna som sedan sipprar ner till de yngre och sedan studsar tillbaka på de vuxna igen? Det är en förståelig tanke och teori att ha. Speciellt om man slår på nyheterna och hör om gängrelaterat och fundamentalistiskt våld. Vad jag skulle vilja rikta uppmärksamheten till är informationsflödet om världen och hur det förmedlas till elever/oss via skolor, medier och sociala medier. Det är ett krig om vår uppmärksamhet och algoritmerna är de obarmhärtiga soldaterna som med hjälp av oändligt mycket information kan specialanpassa det som hamnar framför våra ögon. Dessa bubblor av innehåll drabbar alla, unga, vuxna, svenskar och nya svenskar. Det som fångar uppmärksamhet är leken i variationen mellan betryggande saker såväl som exalterande och skrämmande saker, vilket då gör att vi behöver ännu mer av de betryggande sakerna. Det kan vara 50-tals kultur som betryggar och nyheter om islamister som skrämmer oss tillbaka till 50-talsnostalgin. Eller hos en annan kan det vara religiösa åsikter och sånger som betryggar och som kompenseras med otäcka exempel på hur skamligt det kan vara lämna de trygga religiösa rummen. Vi måste påminna oss själva i dessa tider om att: Våra flöden på facebook, youtube, instagram, tiktok eller netflix ser otroligt olika ut. Vi tar inte del av samma information om världen alls. Och här är det en enormt stor skillnad mot hur det var när, vi som är över 30 år, växte upp. Detta ”krig” lever till stor del i symbios med ekonomin och konsumtionssamhället. Det bildar många olika nischer av kunder på marknaden och vi kan alla köpa de där betryggande sakerna vare sig det är smink, film, spel, försäkringar, hundar, bilar, resor till hemlandet eller utlandet. Frågan är hur mycket läskigare verkligheten 2023 ”egentligen” är jämfört med 1993? Är det enorm skillnad i hur farligt det är att gå på gatan eller vara i skolan? Skillnaden är upplevd och kommer från berättelserna om världen vi får via våra medier och även skolan. Jag säger ”egentligen” för att det är så med oss människor att om vi upplever verkligheten som hemsk så är den ju också det. Det vi tänker påverkar givetvis hur vi känner oss. Klart det någonstans går att göra en sorts distinktion mellan fysiskt våld och psykiskt. Men helt ärligt, är det inte lika bra att jämställa dessa och strunta i godtyckliga och omöjliga distinktioner. Alltså har vi en enormt stor och intelligent kraft som tenderar att förstärka våra skillnader och i många fall skicka signalen till oss att det är tryggast ifall vi fortsätter leva via skärmarna. Även riktiga orosmoln som miljöfrågor eller gängkriminalitet används såklart av dessa krafter. Väldigt snabbt avgörs det ifall du ska få skrämmande innehåll om att klimatfrågan är överdriven av en mainstream elit som har en dold agenda eller så får du överdrivet mycket alarmistiska nyheter om klimatet och varför de som förnekar det är det är dina huvudmotståndare. I båda fall får vi så mycket nyheter att problemen känns för stora för oss att ens göra någonting åt. Att verkligen engagera sig i en lösning skulle ju göra att vi tog tid borta från skärmarna, det vill givetvis inte algoritmerna ska hända med sina älskade mottagare/konsumenter. Så vissa meningsmotståndare till dig skulle säga att du och sverigedemokraterna utnyttjar detta. Hur lätt det är att vilseleda människor genom att fortsätta sprida rädsla och rikta uppmärksamheten på en enda sakfråga och aspekt av samhället. Enkel problematik = enkel lösning. Jag är ingen motståndare till dig eller någon annan sverigedemokrat. Även om jag inte håller med om politiken. Det finns en människa bakom varje åsikt och hen är otroligt lik mig på de mest väsentliga sätten. Jag tror vi alla i grund och botten är offer för dessa tokiga tider vi lever i. Vanorna vi har i hur vi kanaliserar rädslor och oro till idéer vi har loopat i hjärnan, är inget vi förändrar över en natt och inte heller något vi kan sägas vara helt ansvariga för. Men, jag vet att det finns otroliga möjligheter att börja må bättre och även bli en del av verkligen eftersträvansvärt inflytande på världen och oss själva. Det får inte plats i denna redan för långa text som främst har fokuserat på att börja nysta i vad jag tror vårt missförstånd växer ur. Men jag kan sammanfatta det med några frågor till oss alla: Hur hanterar du obekvämhet och rädslor? Och relaterat till det, hur mycket tid spenderar du utanför dina digitala eller sociala -bubblor? Vad händer om ”verkliga” sociala livet, får vara det äventyrliga som vi sedan kommer till trygghet ifrån?
0 Kommentarer
De tre senaste dagarna har jag och drygt 40 andra deltagit i den Europeiska konferensen för SEE Learning, som i år arrangerades av oss i Sverige. Det handlar om socialt, emotionellt och etiskt lärande för skolvärlden och med expanderande ringar till vuxenvärlden. Under drygt 3 år nu har vi engagerat oss i att förstå, testa och anpassa detta material till den svenska kontexten. Det är verkligen fantastiskt att få hjälpa sprida någonting som ger människor metoder och egna insikter som främjar välmående på så många olika plan. SEE Learning står på och förmedlar holistiska perspektiv kring både människan och livet. Detta utan att på något sätt förneka generella vetenskapliga insikter från psykologi, pedagogik eller systemtänkande utan tvärt om, det bygger till stor del från dessa insikter. Det är ett material som har arbetats på i 20 år innan det släpptes 2019 och bygger på tidigare koncept som går under paraplybegreppet SEL. Men det fina är att materialet aldrig är ”färdigt” utan processen är öppen i ändarna. I hjärtat av vad barnen får utforska när de har SEE Learning är medkänsla, för sig själv och andra. Medkänsla går inte uppleva utan att börja känna inåt och öka medvetenheten om sin egen unika kroppsliga upplevelse. Därför är det så himla avgörande att de som tagit fram dessa lärar-instruktioner har haft ”traumainformerade” kunskaper och perspektiv. Materialet följer en röd tråd av att skapa trygghet och utforska snällhet/medkänsla i klassrummet till att börja känna kroppsliga förnimmelser och utveckla sitt vokabulär för vad som känns och upplevs. Där ifrån går fokuset ännu mer till systemtänkande och att se hur ens liv hänger ihop med den större bilden av mänskligheten och livet på jorden. Där i finns också utforskandet av etiska frågor. Detta sker på ett upplevelsebaserat och lösningsfokuserat sätt där de får testa sig fram till sina egna föredragna verktyg eller resurser. Hur kan jag ta mig till en bättre plats om jag märker att jag är t.ex. i den ”låga zonen”? Det är övningar i att grunda sig på olika sätt, övningar för att bli mer närvarande i det man gör, för att reflektera över vad man faktiskt kan behöva just nu, övningar för att känna igen vänliga handlingar i ens liv och mentala resurser som är helt unika för var och en, t.ex. ett minne som man vet tar en till en bra plats. Detta var det individuella perspektivet, men övningarna är också sociala och bygger på att gemensamt utforska hur våra beteenden och upplevelser hänger ihop med världen omkring oss och de vi delar den med. Materialet är gratis att börja använda och hela organisationen är icke vinstdrivande. Så varför har jag hamnat här, Miljö/omställnings-Anton liksom? Det går bara svara med ett rakt och ärligt: slumpen och ödet. Att få oss människor att leva ihop med våra ekosystem har varit min stora guidande insikt sedan 15 år tillbaka nu. Att vi faktiskt verkligen är djur var den stora Aha-upplevelsen hos mig. Systemförändringen som vi alla någonstans vet är ett måste, handlar givetvis om att leva och göra saker på andra sätt än vi gör idag. Med åren har det blivit väldigt tydligt att förmågan att kunna agera och leva på normbrytande sätt, med ”alternativa” beteenden/värderingar/åsikter handlar till stor del om att kunna vara i obekvämhet. Vara i ovisshet och då även att våga vara annorlunda. Men här är grejen, det blir knappt en fråga om att ”våga” ifall man har sammanhang där man är hållen i och utav en underliggande/övergripande trygghet. Detta är såklart en social aspekt men samtidigt är det yttersta sammanhanget det allra innersta, ens självförtroende, självkänsla ens självkärlek. ”vi är sociala varelser” brukar vi säga och japp det är vi. Så när vi ska förändra en global kulturs beteenden så kommer vi brottas med vad våra nära å kära gör. Vi gör som våra grannar, eller kompisar eller föräldrar, eller vad staten säger o.s.v. Kombinationen av allt detta sociala speglande blir ofta en kraftfull magnet åt huvudfårorna. Ett lustigt fenomen jag observerar i vår kultur idag är hur vi t.o.m. bryter normerna på väldigt normativa och regelrätta sätt. Vi försöker förmedla att det inte finns ett ”rätt och fel” inom ditten å datten men har ändå kvar hela den underliggande inställningen av ”rätt och fel”, så vi fortsätter kategorisera och avhumanisera, om än på nya sätt. Tyvärr är det svårt att förändra de djupare strukturerna då. Personligen tror jag att det är vår underprioriterade relation till våra känslor och vår egna kropp, som gör oss förvirrade, vilsna, olyckliga och lättpåverkade. Står vi inte ut med obekväma upplevelser och situationer är det svårt för ”Egot” att mogna. Jag tror detta är den mest avgörande faktorn till varför vi svarar an så fattigt till miljö/klimatproblem såväl som gängkriminalitet, diskriminering, och ekonomisk ojämlikhet och så vidare. Så jag ser hur SEE Learning adresserar något som är verkligt revolutionerande. Det är såklart mängder av andra koncept, praktiker, innovationer på jorden just nu som också adresserar detta på snarlika sätt. Det är fantastiskt! I skolvärlden finns SEE Learning redo att användas som en av många nödvändiga hjälpmedel och jag är ganska övertygad om att det inte finns något lika omfattande och djupgående läromaterial som finns tillgängligt för vem som helst att börja jobba med idag. Och! Jag börjar bli riktigt övertygad om att det verkligen fungerar. Tillbaka till den europeiska konferensen. Vi var 14 länder representerade, alla med sin helt unika resa där vi kommit olika långt med anpassning av materialet till våra respektive länders kontext och spridning till skolorna. Att få dela erfarenheter, svårigheter och insikter var otroligt värdefullt Ukraina var det land i Europa som kommit längst med SEE Learning när plötsligt kriget kom och förändrade allt. När det var Natalias tur att berätta hur det gick med deras arbete i Ukraina, spetsade alla i rummet öronen extra noga. När kriget bröt ut tänkte SEE Learning-organisationen att de antagligen skulle få lägga ner eller skära ner ordentligt. Men så började rapporter komma in från de mest utsatta områdena i nordöstra Ukraina, där de tvärt om sa att det var viktigare än någonsin att fortsätta sprida SEE learning! För att de märkte att det verkligen fungerar. Bokstavligen i skyddsrum och situationer där oroligheterna var en del av vardagen användes nu t.ex. metoder för att grunda sig, hantera stress och medvetet använda mentala resurser så som: ”minnen av trygga situationer”. Det var en stor hjälp för dessa människor och metoderna spred sig för människor runt omkring märkte detta. Den beslutsamhet och känslan av angelägenhet som Natalia förmedlade var kännbar för alla i rummet. Situationen i Ukraina är såklart väldigt annorlunda mot t.ex. Sverige idag. Men den psykiska hälsan hos den yngre generationen här på hemmaplan är tyvärr också krisartad. Från min egna erfarenhet vet jag också att dessa typer av metoder och verktyg har förändrat hur jag hanterar stressfulla situationer till det bättre. Jag fick dem inte från SEE Learning utan från många olika källor och tillfällen genom åren, inte minst under en retreat i Vipassana för ca 15 år sedan. Men jag är också extremt medveten om att dessa förmågor är färskvaror, likt vilken annan kroppslig förmåga som helst. Vissa har en naturlig läggning för kroppslig koordination, som ofta sätts i tidig ålder, medan andra behöver betydligt mer regelbundna övningar/utövande för att hålla igång dessa förmågor. Jag tar liknelsen till kroppsliga förmågor för att på många sätt handlar det om att etablera neurala vanor som blir en naturlig del av hur man svarar an till vad som händer en. I atletiska rörelser som i idrott är det otroligt tydligt att den som t.ex. spelade badminton mellan 8-12 år, även om hen gör ett uppehåll i 20 år, kommer ha markant mycket lättare för att hitta rätt tajming och balans jämfört med den som börjar spela som 30 åring. Det kan kännas frustrerande såklart men det gör det också otroligt tydligt att om vi vill ha ett samhälle där den vuxna populationen ska vara duktig på badminton så behöver de få spela under en period i barndomen. Jag tror inte skillnaden är särskilt stor gent emot kroppskännedom i form av emotionell läsförståelse t.ex. Eller att instinktivt ta djupa andetag för att sakta ner och aktivera det parasympatiska nervsystemet. De som aktivt övar i att ta till metoder för självreglering av nervsystemet när de är 7-10 år kommer ha satt en grund som ger dem otroliga fördelar i vuxen ålder, även om de skiter fullständigt i allt som är ”flummigt mindfulness-blaha” under hela tonåren. För det handlar om neurala vanor och vanor i medvetandet (hur det nu än kan fungera) och vi kan alla minnas vad vi en gång varit med om, om vi bara ger oss själva rätt förutsättningar. Jag är tämligen övertygad om att nå meditativa och närande sinnestillstånd handlar om att tillåta oss minnas vad vi redan kan, inte om att lära oss något helt nytt. Därför tror jag att SEE Learning i lågstadiet har en extra stor potential för positiv förändring i samhället. Så hur kan ett exempel på en sekulär övning i linje med SEE Learning se ut? Ja, jag tycker t.ex. denna Wheel of awarness är bra och innehåller många av de typer av perspektiv och övningar som återfinns i SEE Learning-materialet. Prova gärna! https://drdansiegel.com/wheel-of-awareness/ Så slutligen, jag/vi behöver din hjälp! Vi i SEE Learning Sverige är nu redo att verkligen börja sprida materialet till lärare och skolor! Även kommuner, läroverk, forskare etc. Alla som kan ha inflytande över barn och ungas liv egentligen. Så tycker du detta låter vettigt. Snälla tipsa en skola om oss! Tipsa en lärare! Dela vår hemsida, linked in eller denna texten. Tusen tack på förhand! / Anton Pettersson, styrelseledamot i SEE Learning Sverige. https://seelearningsverige.se/ https://www.linkedin.com/company/see-learning-sverige/ Maila [email protected] 9/27/2023 0 Kommentarer Det här med livspussletVi tänker oss att naturen, livet på jorden, är ett levande pussel. Vad/vem vi än riktar vår blick på är en bild bestående av levande pusselbitar. Även små små pusselbitar är hela bilder bestående av ännu mindre levande bitar.
Likaså är skogar, sjöar, hagar och hela landskap också bilder, men även pusselbitar till ännu större områden. Bilderna som skapas, med sin balans i komposition och i sina proportioner, i sin karaktäristiska skönhet har en konstant vägledande inverkan på pusselbitarna. Likaså påverkar såklart bitarna bilden och allt förnyas och uppdateras från ena stunden till den andra. Det är ett konstant flöde av balanserande, kompensatoriska rörelser mellan helhetsbilderna och sina levande bitar. Planetens snurrande färd kring sin stjärna ger en tydlig puls och rythm till den flödande dansen. Det sker spontant och nya former uppstår hela tiden. I denna situationen är det meningslöst att försöka hävda att bitarna dikterar bilden till större utsträckning än tvärt om. Men ponera att en särskild sorts pusselbitar slutar uppleva att de är en del av sina större bilder. De förnekar bildens starka inverkan på dem... eller åtminstone snackar de ner dess kraft och inflytande ordentligt. Dessa udda pusselbitars agerande blir något radikalt nytt för bilderna att förhålla sig till. Särskilt när de udda bitarna ökar i mängd och styrka. Men det är konstant en dans av feedback mellan dessa udda bitar och omgivande bilder ändå. Även om bitarna tror att det är de som för i dansen. Områdena allra närmast de större koncentrationerna av dessa udda bitar utgör bilder som faktiskt passar de udda bitarna väl och där känner de sig som hemma. Omgivande bilder står i allt större kontrast och det känns främmande för de udda bitarna att de nu skulle kunna passa in i vad de kallar naturen. Men hela tiden är de såklart ändå levande bitar utav de större bilderna och uppstår i relation till dem. Något annat är otänkbart eftersom all levande materia på jorden är med i den leken. Sakta börjar dessa udda bitar inse att de nog behöver bry sig om den där större bilden ifall de ska kunna upprätthålla sig själva. Det verkar ändå så som att omgivande helheten ger dem beståndsdelarna de behöver. Resurserna å förutsättningar för att deras udda dans ska kunna fortgå om inte annat. De börjar tänka, räkna och testa hur de kan laga och fixa helhetsbilder utifrån all kunskap de sitter på. Men något stämmer inte. De är väldigt vana vid att saker byggs inifrån och ut. Från smått till stort. Att världen fungerar så. De har t.o.m. en teori om att det levande styrs först och främst från små små instruktioner i de minska levande bitarna. Det här med att bitar uppstår i relation till en balanserade dans mellan helhetsbild och levande pusselbit, det passar inte in i dessa bitars sätt att se på världen. De tycker den större omgivningen är ett resultat av de mindre bitarnas instinktiva och vanemässiga beteenden. Att det uppstår vackra helhetsbilder (varelser, landskap), det är en slump och bara något dessa udda bitar har lärt sig att tycka är vackert. De udda bitarna fortsätter sina försök att förstå den där viktiga helhetsbilden på alla tänkbara sätt. De tittar och mäter på vad som bygger upp den och hur de processerna ser ut. Kanske kan den där farliga obalansen räddas om de designar om sina vanor i resurshantering och energiförbrukning, så att de inte släpper ut den där osynliga gasen som verkar ytterst problematisk. De försöker förstå balansen den där helhetsbilden har. Hur exakt funkar den!? De kämpar med avancerad teknik, mätningar och uträkningar för komma fram till vad fasen de ska göra. Det lustiga är, att den där balansen kan de känna när som helst de vill. Det som hindrar dem från att göra det, är ivern att just försöka förstå balansen genom språkliga och därmed symboliska förenklingar av helhetsbilderna. Genom att främst söka förståelse baserad på mentala koncept. Därför hamnar de i en paradox av att deras längtan att förstå balansen är det som hindrar dem från att göra det. Balans är en sinnlig sak. I vårt egna balanssinne använder vi en vätska, precis som ett vattenpass. De kastar ut avancerade nät för att fånga verklighetens naturliga varelser som vore de fiskar i vattnet. De fångar fiskarna men vattnet rinner bara igenom. Och hur mycket förståelse om fiskar kan man hoppas på utan att också se dem leva i vattnet? Om dessa udda bitar verkligen vill förstå den där helhetsbilden de håller på att förstöra, är det inte svårare än att de behöver lyssna med hela sina väsen. Det är goda nyheter. De behöver nämligen inte komma på en hel handlingsplan själva. Intelligens är inte förbehållen endast bitarna. De behöver inte skapa eller förstå balansen. Bara hitta den. Många av de udda bitarna har förstått detta, både nu och förr. Men inte tillräckligt många, ännu. Hur agerar en människa som utövar eller vill få kontroll? Kan naturen ha kontroll? Vad fan är kontroll ens?
Jag tänkte vrida och vända lite på detta begrepp och faktiskt bejaka en egen definition av kontroll. Om vi tittar på några definitioner jag hittade vid snabb googling så ser det ut som att kontroll förutsätter ett subjekt med en tydlig vilja. “to exercise restraining or directing influence over “ “the ability or power to decide or strongly influence the particular way in which something will happen or someone will behave,“ På wikipedia; psykologisk kontroll “hur en person reglerar sig själv eller önskar reglera sin omgivning. Etymologin Etymologiskt kommer ordet kontroll från att rulla i motsatt riktning. “a counter-roll or register used to verify accounts.” Så dess ursprungliga eller åtminstone etymologiska betydelse rör sig om att verifiera och kontrollera händelser i efterhand. Detta är intressant hur den skiljer sig från definitionerna av kontroll. Jag återkommer till det i slutet av texten. I ljuset av dessa definitioner blir lämpligheten tvivelaktig i fråga om att t.ex. en skog skulle ha något med kontroll å göra? För hur bestämmer en skog? Vem bestämmer där? Vem kan aktivt influera vad som sker? Ja det blir ju på ett sätt alla och/eller ingen. Kanske passar det inte naturen och levande organismer att blanda in ett begrepp som kontroll? Men om vi säger att en katt uppvisar fantastisk kroppskontroll så känns det ju plötsligt väldigt passande igen? Är det ett exempel på när vi projicerar ett mänskligt språkligt begrepp på verkligheten? Något som bara finns i människans idévärld. Ja begrepp finns ju bara i språket men fenomenen de beskriver är ju verkliga. Så frågan är: när passar det att använda begreppet? Upplevelse av kontroll Jag vill pausa teoretiserandet ett slag och gå till mig. För anledningen till att jag skriver och funderar över detta nu är att jag nyligen reflekterade över vad kontroll innebär för mig. Det är dock inte ett begrepp jag vanligtvis använder i tankar kring mig själv eller mitt liv. Utan detta är mer ett nytt utforskande. Som ofta är fallet, så uppstår konturerna av saker och ting i kontrast till vad de inte är. Till motsatsen eller motpolen. Häromkvällen, hemma hos min far över jul, märkte jag hur jag kände mig väldigt ofokuserad, virrig och vilsen. Nervös är nog ett passande ord. Det var inte på något extraordinärt sätt utan en högst vanlig upplevelse. Anledningen till varför jag kände mig så, är högst irrelevant. Det minns jag inte ens. Det jag har för vana att göra när jag upptäcker att jag är spretig och disträ är att stanna upp och försöka samla mig själv. T.ex. genom att märka andningen och kanske sakta ner den något. Känna rytmen hos andetagen. Sedan scanna av vad kroppen/jag upplever just där och då. Vad händer och vad finns i rummet/platsen jag befinner mig? Det är ett sätt att komma till nuet helt enkelt. När jag, så att säga, landat var min upplevda känsla att läget var betydligt mer under kontroll än innan. Men vad är det egentligen som hänt? Varför gör det sådan skillnad att “komma till nuet”? att bli närvarande? I mitt fall handlade de om att jag kom i fas med både mig själv och det som hände mig. Jag blev mer redo att svara an till händelser. När jag upplevde att jag inte hade kontroll var jag i en sinnesstämning där jag inte kände mig kapabel att reagera konstruktivt på det som hände i situationen. Jag var inte redo. Okej, här kommer mitt förslag till en definition av empirisk kontroll. Kontroll = förmågan att med balans tajma (önskvärda) reaktioner till händelser. (En parentes med beskrivningar de andra nyckelbegreppen i samma anda: Balans = reaktioner i ett systems relationer, inre eller till yttre omständigheter, för systemets upprätthållande/hälsa. Tajming = Tidsaspektens roll/inverkan hos händelser och dess förhållande till; hastighet/tempo eller livskraftighet/hälsa.) Detta är alltså så jag definierar kontroll utifrån upplevelsen av att ha kontroll. Det som blir tydligt är att en lyhördhet till vad som händer i nuet är avgörande för att kunna åstadkomma både kontroll, balans och tajming. Kanske är det så att dessa ting inte är olika “saker” förutom när vi människor med vårt språk gör dem till det? Att utan våra språkliga analyser skulle det bara vara ett enda fenomen som är balans/tajming/kontroll. Behärskning är ett ord som också dyker upp. TIllbaka till katten. Visst gör katten olika kroppsliga rörelser i tajming och balans när den t.ex. landar på fötterna efter att blivit släppt uppåner. Och om tajming plus balans för att utföra en önskvärd handling är kontroll, då är det givet att katten kan utöva kontroll i denna bemärkelsen av ordet. Vad skiljer de definitioner på kontroll vi hittade på nätet? Och vad skiljer de sätt som begreppet används i allmänhet? “the ability or power to decide or strongly influence the particular way in which something will happen or someone will behave,“ Samt “hur en person reglerar sig själv eller önskar reglera sin omgivning” Det som främst skiljer min definition från den allmänna är att de andra antyder att subjektet utövar aktiv påverkan på sin omgivning snarare än att bara reagera på den. Det verkar inte röra sig om att endast känna sig kapabel att reagera konstruktivt på vad som händer, utan snarare att förändra i en situation med en aktiv handling. Agera eller reagera? Varför jag valde att använda ordet reagera och inte agera är för att jag uppfattar allt mitt agerande som resultatet av reaktioner. Det är inte heller något jag tror är unikt för mig såklart, utan snarare min uppfattning om verklighetens natur. För, gör vi något annat än att reagera egentligen? Jag vill att du funderar på ett scenario där någon person väljer att agera på ett visst sätt och detta inte bygger på reaktioner? Att agera reflexmässigt eller instinktivt är att agera ogenomtänkt. Men reaktivt, det är det även om vi tänker igenom något. Även om vi planerar så reagerar vi ju på våra viljor och tankar som dyker upp. Vi tänker oss att jag isolerar mig och mediterar i 2 veckor. Efter en otroligt lyckad mental rensning av gammalt tankestoff sätter jag mig ner och ska fundera ut en plan för min framtida trädgård. Några första bilder dyker upp, idéer om hur trädgården ska vara som ett helt ekosystem. Träd av olika sorter som jag tycker om. Några bilder kommer upp som jag upplever som orimliga, de förändrar jag till något mer genomförbart. Idén om att ha Gäss kommer upp men den avfärdar jag snabbt etc. Allt mitt planerande blir reaktioner, dels på själva idén om att jag skulle tänka på min trädgård, sedan är det reaktioner på varenda tanke som dyker upp. Reaktion i relation. Om jag sätter mina planer i verket så är det rimligt att säga att allt i grund och botten bygger på reaktioner. Jag tar upp detta exempel för att illustrera 2 saker. Dels att kontrollen, även på ett mentalt plan, handlar om reaktioner på vad som händer. Men också att begränsningen på vår kontroll alltid finns i de kort vi blir dealade, stund efter stund. Vi planerar eller konstruerar inte vilka tankar vi får. Även om de inte upplevs som oväntade, så kommer de alltid till vårt medvetande likt oplanerade gåvor. Konceptet om framtiden är det som gör skillnaden Ett klassiskt kontrollfreak är en person vi skulle säga planerar/strukturerar mycket för att minska på oförutsägbara händelser. Och om ett helt samhälle är böjt åt kontroll skulle vi kanske associera det med; bokföring, övervakning, informationsinhämtning, struktur kring när och var saker bör ske och när saker inte bör ske etc. Men jag skulle faktiskt vilja föreslå att detta är egentligen handlar om något annat än kontroll. Det handlar paradoxalt nog om att förbereda för att inte behöva utöva reaktiv kontroll i nuet. Att undvika att behöva improvisera. Och så som jag definierat kontroll så skulle man faktiskt kunna säga att kontroll rör sig om lyckad improvisation. Om en person inte litar på människans (sin egen eller andras) förmåga att “med balans tajma önskvärda reaktioner till vad som händer” så kommer hen kanske utveckla vanan att försöka skapa förutsägbara situationer, så att inget händer… Vi kan alltså se här att en person som lätt blir överväldigad och hamnar i obalans i komplexa situationer kan utveckla detta behov av att planera och strukturera upp. Det är ju också här resten av den komplexa sociala verkligheten kommer i vägen. Att kontrollera situationer som innefattar andra människor/subjekt är extremt komplext. Speciellt om man har en förväntan eller önskan om ett väldigt specifikt utfall. Jag skulle faktiskt påstå att dessa försök att kontrollera situationer är ett psykologiskt fenomen som bottnar i en obekvämhet med nuet och förändring. En vilja att minska på det oväntade, det främmande och nya. Samt/eller eventuellt då en brist på tillit till ens egen och andras förmåga att improvisera och lösa saker som de kommer. Behovet att kontrollera situationer i framtiden kan då sägas komma från en frustration av att inte kunna vara i kontroll i nuet. Det känns ju rimligt. Det framträder en stor och avgörande skillnad mellan kontroll i nuet och försöka kontrollera ting/människor i framtiden. Men grejen med framtiden är ju att man aldrig kommer dit, för man kommer vara i nuet även då. Vi kanske faktiskt bör göra en större grej av att skilja på presens och futurum. Att uppleva kontroll och att försöka få kontroll. Om upplevelsen av kontroll handlar om att vara i redo, i balans och tajming med vad sker så handlar det framåtblickande kontrollerandet om att uppnå särskilda syften/mål. Åter igen tillbaka till gängse definitionen av kontroll. “the ability or power to decide or strongly influence the particular way in which something will happen or someone will behave” För jag tror jag sniffat upp en paradox här. Jag tror att du har allra störst chans att lyckas med att influera saker på önskvärt sätt, när du ger upp all typ av strategisk och framåtblickande kontroll. När du briljerar i nuet, är lyhörd för vad som händer och inte minst känner in tempo och dynamik i det som sker, det är då du kan tajma dina reaktioner så att du kan skapa den förändring i situationen du vill se. Även om det rör sig om vad som händer i ens tankevärld. Tajming och balans är lika viktigt där. Du behöver alltså hänga med i vad som sker för att förändra på det sätt som du vill. Speciellt om du vill göra det effektivt. Det påminner om vissa asiatiska kampsporter där man utnyttjar den andres rörelser och vänder hens styrka till sin fördel. Kontrollerad vilja? Det är värt att påpeka att tillåtandet av händelser kan kräva minst lika mycket aktiv inblandning som att vanemässigt reagera. Det kräver en balanserad uppmärksamhet. Kontroll som ämnar att ändra en situation till ens fördel väcker därför frågan om en fri vilja. Paradoxen finns här i att få en specifik vilja/idé igenom och samtidigt tillåta andras viljor fullt ut. Om “andras viljor” här får representera alla influenser från omgivningen som kommer från/i alla möjliga riktningar. Det vill säga hela miljön av vanemässiga och reflexmässiga tankar, förnimmelser och känslor både i en själv och från andra. Låt oss se dessa som former och mönster som kommer din väg, likt i ett datorspel. Du är i detta fallet en idé, en vilja. Du vill att din vilja ska hålla balansen och inte trilla. För att klara detta bör du inte kollidera aggressivt med formerna som kommer din väg. Du får absolut nudda dem och vara nära dem, men du får inte förlora din balans. Kolliderar du obalanserat med formerna så skapas också en serie av kaosartad förändring hos alla mönster och former. En ytterligare faktor i detta spel är att du (din vilja) har själv en föränderlig form. Så hur tar vi oss an detta spel? Jag tror det kan vara lämpligt att se det som musik. Melodier av toner och rytmer som kommer din väg. Du och din vilja är också en melodi och en rytm.Om du ska klara av att inte stöta dig med andra melodier och rytmer måste du lyssna. Inte bara lyssna utan du måste lära känna varenda form som kommer din väg. Vad är det för karaktärer? Vad är deras egenheter? Vad gillar dem? Hur är deras tajming i förhållande till omgivande rytm av händelser? På detta sättet orienterar du dig med din egen melodi, din egen takt i fotsteg och simtag. Du hittar luckorna, du hittar fotfästen hos formerna du tajmar, du kommer in till toner som en rymdfarkost glider in i omloppsbanor och nyttjar himlakroppars gravitation, svänger runt och flyger vidare i en ny riktning. Det är när du är i denna flödande tajming som du också kan ta tag i det du möter, hålla kvar en stund, och därmed ändra dess riktning och karaktär. Det är så jag tror fri vilja kan se ut. Det är så jag tror influerandet av situationer kan gå till utan att det är vanemässiga reaktioner som förklär sig som starka egna viljor. För vad händer om man spelar det där spelet med inställningen att du ska hamna någon specifik stans? Med överdriven fokus på ett mål långt bort i horisonten och resan dit upplevs som hinder att övervinna. Balansen i din egna vilja kommer rubbas eftersom uppmärksamheten är för mycket någon annanstans. Du kommer stötas och bli deformerad. I stötarna reagerar vi med gamla reflexer. Eventuellt blir vi rädda och låter rädslor för olika former och mönster vi möter, styra vår väg. Idén om vad du vill, influeras allt mer av vad du inte vill. Det innebär att du sakta förlorar förståelsen till vem du egentligen är. Till vitsen med hela spelet, (som bara var att fortsätta vara i balans). Självkännedomen går förlorad ty du är ärrad och smittad av alla kollisioner. Därmed om det fanns ett syfte med just din karaktär som uppkom i en tidigare miljö så det syftet nu förändrat, nästan bortom igenkänning. (Det låter som en uppväxt i vår rådande kultur, om man ska vara cynisk) Att vara i kontroll, enligt den gängse definitionen, är enligt mig en illusion. Jag menar, då man upplever en känsla av kontroll kopplad till att man har en plan och själva planerandet. Så länge den viljan är aktiv är utövandet av kontroll i nuet en omöjlighet. Jag säger inte att strategier och planering är onödigt eller dumt, såklart inte. Men det är inte kontroll. Att uppnå kontroll på det sättet riskerar att blockera den äkta känslan av att ha kontroll vilket bara kan ske när man är fullt närvarande med den ständigt föränderliga verkligheten. Idéer om exakta utfall (om de inte är väldigt enkla) kommer hämma improvisationsförmågan. Det är därför jag tror det är otroligt mycket viktigare att ha vägledande principer, inspirerande tillvägagångssätt och en mångfald av idéer snarare än att ha specifika mål och specifika visioner om framtiden. Då kan den kollektiva improvisationen få friare spelrum och det framtida nuet blir oändligt mer spännande med en större mångfald och därmed större resiliens. Sammanfattningsvis. När jag läser igenom vad jag skrivit framträder tre distinkt skilda betydelser av kontroll som är beroende av tempus.
Om jag hade fått bestämma, eller ska jag säga kontrollera, så hade jag avskaffat användningen av begreppet när det gäller framtid och i nuet. Nej men faktiskt, efter att ha grottat ner mig i “kontroll” ser jag personligen inte någon större lämplighet för detta begrepp när det gäller att beskriva annat än efterhandskontroll. Det är den typen av beteenden som passar ordet bäst. I fallet av kontroll av framtiden är det dels utbytbart mot mer lämpliga begrepp men också en etymologisk omöjlighet. Den gängse definitionen av kontroll rör sig snarare om att planera för att i framtiden kunna kontrollera. Min egna kära definition av ordet då? Ja jag tycker onekligen om innebörden, att med balans tajma önskvärda reaktioner. Men kontroll är inte ett passande begrepp när jag betänker dess etymologi. När jag funderat över vad det är jag beskriver så kommer några andra begrepp upp. Hantera och förvalta i nuet. Och redo för ansvar, att svara an. Detta får bli ett ämne för nästa essä. 12/8/2022 0 Kommentarer Om kärlek och förändringAlla vet, att ingen vet, hur kärlek uppstår. Vi vet att det inte finns några instruktioner eller recept som får magin att uppstå genom vår vakna kontroll.
|
Anton PetterssonWrite something about yourself. No need to be fancy, just an overview. Archives
November 2022
Categories |