De tre senaste dagarna har jag och drygt 40 andra deltagit i den Europeiska konferensen för SEE Learning, som i år arrangerades av oss i Sverige. Det handlar om socialt, emotionellt och etiskt lärande för skolvärlden och med expanderande ringar till vuxenvärlden. Under drygt 3 år nu har vi engagerat oss i att förstå, testa och anpassa detta material till den svenska kontexten. Det är verkligen fantastiskt att få hjälpa sprida någonting som ger människor metoder och egna insikter som främjar välmående på så många olika plan. SEE Learning står på och förmedlar holistiska perspektiv kring både människan och livet. Detta utan att på något sätt förneka generella vetenskapliga insikter från psykologi, pedagogik eller systemtänkande utan tvärt om, det bygger till stor del från dessa insikter. Det är ett material som har arbetats på i 20 år innan det släpptes 2019 och bygger på tidigare koncept som går under paraplybegreppet SEL. Men det fina är att materialet aldrig är ”färdigt” utan processen är öppen i ändarna. I hjärtat av vad barnen får utforska när de har SEE Learning är medkänsla, för sig själv och andra. Medkänsla går inte uppleva utan att börja känna inåt och öka medvetenheten om sin egen unika kroppsliga upplevelse. Därför är det så himla avgörande att de som tagit fram dessa lärar-instruktioner har haft ”traumainformerade” kunskaper och perspektiv. Materialet följer en röd tråd av att skapa trygghet och utforska snällhet/medkänsla i klassrummet till att börja känna kroppsliga förnimmelser och utveckla sitt vokabulär för vad som känns och upplevs. Där ifrån går fokuset ännu mer till systemtänkande och att se hur ens liv hänger ihop med den större bilden av mänskligheten och livet på jorden. Där i finns också utforskandet av etiska frågor. Detta sker på ett upplevelsebaserat och lösningsfokuserat sätt där de får testa sig fram till sina egna föredragna verktyg eller resurser. Hur kan jag ta mig till en bättre plats om jag märker att jag är t.ex. i den ”låga zonen”? Det är övningar i att grunda sig på olika sätt, övningar för att bli mer närvarande i det man gör, för att reflektera över vad man faktiskt kan behöva just nu, övningar för att känna igen vänliga handlingar i ens liv och mentala resurser som är helt unika för var och en, t.ex. ett minne som man vet tar en till en bra plats. Detta var det individuella perspektivet, men övningarna är också sociala och bygger på att gemensamt utforska hur våra beteenden och upplevelser hänger ihop med världen omkring oss och de vi delar den med. Materialet är gratis att börja använda och hela organisationen är icke vinstdrivande. Så varför har jag hamnat här, Miljö/omställnings-Anton liksom? Det går bara svara med ett rakt och ärligt: slumpen och ödet. Att få oss människor att leva ihop med våra ekosystem har varit min stora guidande insikt sedan 15 år tillbaka nu. Att vi faktiskt verkligen är djur var den stora Aha-upplevelsen hos mig. Systemförändringen som vi alla någonstans vet är ett måste, handlar givetvis om att leva och göra saker på andra sätt än vi gör idag. Med åren har det blivit väldigt tydligt att förmågan att kunna agera och leva på normbrytande sätt, med ”alternativa” beteenden/värderingar/åsikter handlar till stor del om att kunna vara i obekvämhet. Vara i ovisshet och då även att våga vara annorlunda. Men här är grejen, det blir knappt en fråga om att ”våga” ifall man har sammanhang där man är hållen i och utav en underliggande/övergripande trygghet. Detta är såklart en social aspekt men samtidigt är det yttersta sammanhanget det allra innersta, ens självförtroende, självkänsla ens självkärlek. ”vi är sociala varelser” brukar vi säga och japp det är vi. Så när vi ska förändra en global kulturs beteenden så kommer vi brottas med vad våra nära å kära gör. Vi gör som våra grannar, eller kompisar eller föräldrar, eller vad staten säger o.s.v. Kombinationen av allt detta sociala speglande blir ofta en kraftfull magnet åt huvudfårorna. Ett lustigt fenomen jag observerar i vår kultur idag är hur vi t.o.m. bryter normerna på väldigt normativa och regelrätta sätt. Vi försöker förmedla att det inte finns ett ”rätt och fel” inom ditten å datten men har ändå kvar hela den underliggande inställningen av ”rätt och fel”, så vi fortsätter kategorisera och avhumanisera, om än på nya sätt. Tyvärr är det svårt att förändra de djupare strukturerna då. Personligen tror jag att det är vår underprioriterade relation till våra känslor och vår egna kropp, som gör oss förvirrade, vilsna, olyckliga och lättpåverkade. Står vi inte ut med obekväma upplevelser och situationer är det svårt för ”Egot” att mogna. Jag tror detta är den mest avgörande faktorn till varför vi svarar an så fattigt till miljö/klimatproblem såväl som gängkriminalitet, diskriminering, och ekonomisk ojämlikhet och så vidare. Så jag ser hur SEE Learning adresserar något som är verkligt revolutionerande. Det är såklart mängder av andra koncept, praktiker, innovationer på jorden just nu som också adresserar detta på snarlika sätt. Det är fantastiskt! I skolvärlden finns SEE Learning redo att användas som en av många nödvändiga hjälpmedel och jag är ganska övertygad om att det inte finns något lika omfattande och djupgående läromaterial som finns tillgängligt för vem som helst att börja jobba med idag. Och! Jag börjar bli riktigt övertygad om att det verkligen fungerar. Tillbaka till den europeiska konferensen. Vi var 14 länder representerade, alla med sin helt unika resa där vi kommit olika långt med anpassning av materialet till våra respektive länders kontext och spridning till skolorna. Att få dela erfarenheter, svårigheter och insikter var otroligt värdefullt Ukraina var det land i Europa som kommit längst med SEE Learning när plötsligt kriget kom och förändrade allt. När det var Natalias tur att berätta hur det gick med deras arbete i Ukraina, spetsade alla i rummet öronen extra noga. När kriget bröt ut tänkte SEE Learning-organisationen att de antagligen skulle få lägga ner eller skära ner ordentligt. Men så började rapporter komma in från de mest utsatta områdena i nordöstra Ukraina, där de tvärt om sa att det var viktigare än någonsin att fortsätta sprida SEE learning! För att de märkte att det verkligen fungerar. Bokstavligen i skyddsrum och situationer där oroligheterna var en del av vardagen användes nu t.ex. metoder för att grunda sig, hantera stress och medvetet använda mentala resurser så som: ”minnen av trygga situationer”. Det var en stor hjälp för dessa människor och metoderna spred sig för människor runt omkring märkte detta. Den beslutsamhet och känslan av angelägenhet som Natalia förmedlade var kännbar för alla i rummet. Situationen i Ukraina är såklart väldigt annorlunda mot t.ex. Sverige idag. Men den psykiska hälsan hos den yngre generationen här på hemmaplan är tyvärr också krisartad. Från min egna erfarenhet vet jag också att dessa typer av metoder och verktyg har förändrat hur jag hanterar stressfulla situationer till det bättre. Jag fick dem inte från SEE Learning utan från många olika källor och tillfällen genom åren, inte minst under en retreat i Vipassana för ca 15 år sedan. Men jag är också extremt medveten om att dessa förmågor är färskvaror, likt vilken annan kroppslig förmåga som helst. Vissa har en naturlig läggning för kroppslig koordination, som ofta sätts i tidig ålder, medan andra behöver betydligt mer regelbundna övningar/utövande för att hålla igång dessa förmågor. Jag tar liknelsen till kroppsliga förmågor för att på många sätt handlar det om att etablera neurala vanor som blir en naturlig del av hur man svarar an till vad som händer en. I atletiska rörelser som i idrott är det otroligt tydligt att den som t.ex. spelade badminton mellan 8-12 år, även om hen gör ett uppehåll i 20 år, kommer ha markant mycket lättare för att hitta rätt tajming och balans jämfört med den som börjar spela som 30 åring. Det kan kännas frustrerande såklart men det gör det också otroligt tydligt att om vi vill ha ett samhälle där den vuxna populationen ska vara duktig på badminton så behöver de få spela under en period i barndomen. Jag tror inte skillnaden är särskilt stor gent emot kroppskännedom i form av emotionell läsförståelse t.ex. Eller att instinktivt ta djupa andetag för att sakta ner och aktivera det parasympatiska nervsystemet. De som aktivt övar i att ta till metoder för självreglering av nervsystemet när de är 7-10 år kommer ha satt en grund som ger dem otroliga fördelar i vuxen ålder, även om de skiter fullständigt i allt som är ”flummigt mindfulness-blaha” under hela tonåren. För det handlar om neurala vanor och vanor i medvetandet (hur det nu än kan fungera) och vi kan alla minnas vad vi en gång varit med om, om vi bara ger oss själva rätt förutsättningar. Jag är tämligen övertygad om att nå meditativa och närande sinnestillstånd handlar om att tillåta oss minnas vad vi redan kan, inte om att lära oss något helt nytt. Därför tror jag att SEE Learning i lågstadiet har en extra stor potential för positiv förändring i samhället. Så hur kan ett exempel på en sekulär övning i linje med SEE Learning se ut? Ja, jag tycker t.ex. denna Wheel of awarness är bra och innehåller många av de typer av perspektiv och övningar som återfinns i SEE Learning-materialet. Prova gärna! https://drdansiegel.com/wheel-of-awareness/ Så slutligen, jag/vi behöver din hjälp! Vi i SEE Learning Sverige är nu redo att verkligen börja sprida materialet till lärare och skolor! Även kommuner, läroverk, forskare etc. Alla som kan ha inflytande över barn och ungas liv egentligen. Så tycker du detta låter vettigt. Snälla tipsa en skola om oss! Tipsa en lärare! Dela vår hemsida, linked in eller denna texten. Tusen tack på förhand! / Anton Pettersson, styrelseledamot i SEE Learning Sverige. https://seelearningsverige.se/ https://www.linkedin.com/company/see-learning-sverige/ Maila [email protected]
0 Comments
Leave a Reply. |
Anton PetterssonWrite something about yourself. No need to be fancy, just an overview. Archives
November 2022
Categories |