7/2/2018 0 Comments Som att, för att. En artikel kring ekonomisk utjämning och miljön/klimatet fick mig att tänka,
något bittra och syniska tankar. Men vänta, läs färdigt så slutar det hoppfullt på något vänster ändå! Jag inser givetvis att väldigt rika personer släpper ut jäkligt mycket mer än genomsnittet. Genom verksamheter de äger, investerar i, bilar, hus, flyg, båtar ja konsumtion i allmänhet. Men för att belysa situationen som vi faktiskt har idag, skulle jag hävda att strävan efter bättre hälsa hos moder jord och oss, inte skulle tjäna på en ekonomisk utjämning i sig. Inte direkt. Inom denna konsumtionsbaserade ekonomin och kulturen vi har globalt idag skulle resursanvändande i allmänhet, avskogning, storskaliga monokulturella jordbruk m.m. antagligen bara öka. För det är så att de flesta idag vill (fortfarande) ha mer, större, säkrare, snabbare och distraheras mer högklassigt. Mer pengar är givetvis vägen dit. Jag kan bara gå till mig själv och mina vänner när det gäller detta. Det föll sig faktiskt mer naturligt att vara mindre kass för miljön när jag hade lite mindre pengar att röra mig med. Man delar boende, man delar transport, man köper second hand, man reser inte iväg lika ofta, man slösar inte lika mycket. Visst finns hela aspekten av att du t.ex. kan köpa dyrare och då närodlat, ekologiskt, rättvisemärkt och högre kvalité när du får mer pengar. Men våra ekonomiskt drillade tankemönster gör ofta att den typen av val kräver mycket beslutsamhet och mer aktiva val. Inte minst en medvetenhet som föranleder en vilja att göra dessa val. Finns den just nu? I Världen, i Sverige? Skulle man trolla och göra en Robin Hood nu och säg höja medellönen hos de fattigare hälften av ett lands befolkning med 20% med pengar från de rikaste 5%, tror jag den yttersta effekten skulle vara negativ för miljön. Så krass tror jag att vår situation är. Men det är en fråga om långsiktigt kontra kortsiktigt här också. Jag tror att ett mindre spann i spektrumet mellan de fattigaste och rikaste i ett samhälle definitivt är en grogrund för hållbarhet. På grund av många anledningar, kanske enklast förklarat med att social hållbarhet inte går att separera från hållbarhet i stort. Så vad är det jag vill säga här då? En plötslig utjämning i ekonomin skulle vara dålig, det är dåligt som det är och dessutom har vi inte tid för en långsam utjämning? Typ så ja. Det är en omöjlighet att förena en hållbar framtid med fortsatt ekonomi som främjar slit och slängmentalitet. Som värderar kortsiktig ekonomisk vinst och kortsiktiga personliga kickar före ens egna och alla andras goda framtid. Men hur fasen börjar man med att ge upp en hel sorts livsstil och ekonomi? Jag vet inte hur det praktiskt skulle kunna gå till. Däremot är jag säker på att det är genom att börja acceptera en kommande situation som man kan faktiskt tillåta den komma och man samtidigt har en bättre chans att hantera den bra. Jag tror vi ser detta hända i stor skala i världen idag. Det sker på subtila och mer konkreta sätt. Genom konst, underhållning, utbildning, drömmar, samtal, tankar, känslor m.m. Hur många texter, filmer och konstverk som handlar om dystopier, katastrofer och apokalypser har kommit ut de senaste decennierna? Kriser i resurstillgångar, kultur och livsstil kommer att komma. Som alltid. Det har historien alltid visat och så är alltid fallet. Det finns dock väldigt upplyftande forskning kring kriser och hur människor agerar i och hanterar dem. Utan att romantisera våldsamma konflikter och de otroliga sår de sliter upp i människor såklart. Utan snarare exempel som efter översvämningar eller vid långvariga strömavbrott och liknande. Där finns mycket forskning som visat på att folket paradoxalt nog tyckt de känt sig lyckligare på många sätt under de, till synes sämre tillstånden. Då de fick hjälpa varandra, stötta varandra. Leva mer broderligt och systerligt i allmänhet. Vara till äkta nytta för några och något utöver en själv och sin familj. Ofta verkar vi prata om kris när vi börjar behöva anpassa oss till olika begränsningar i resurstillgångar. El, vatten, mat, kommunikationsmöjligheter m.m. Det vi kallar kris är alltså situationer som är helt naturliga för alla organismer i stort sett hela tiden. Det är också situationer som göder kreativitet och solidaritet. För människan är inte likställd med den ekonomiska egocentrerade, självmaximerande människan. Vi gillar när de runt omkring oss också har det bra. De allra flesta i alla fall. Allra oftast i alla fall. Miljö och hållbarhet kan och får inte vara något som är endast några i samhällets ”grej” längre. Vi behöver känna hur vi alla står inför samma stora uppgift, att överleva och överlämna en fungerande jord till framtiden. Det är verkligen dags att vi försöker hjälpa varandra åt håll där vi faktiskt ändrar i våra livs riktning. Kan man göra något inom sin makt på sitt arbete som kan styra mot hållbarhet? Kan man kanske leta jobb som känns mer i linje med ens samvete kring dessa saker? Kan vi prata i fikarummet och säga att det är inte för att ge pikar eller döma någon annans val, men jag tror inte vi kan hålla på att shoppa och flyga så här längre. Det kan kräva ett väldigt stort mod att ta upp ett ämne som potentiellt kan ge en dålig stämning i ett rum. Det är en sorts aktivism som jag tror vi behöver börja erkänna som enormt viktig. Det viktiga i den typen av situationer är hur vi pratar om dessa saker och var de kommer ifrån. Vi behöver påminna oss om att det är för allas bästa och från kärleken till människan och resten av livet som vi vill börja göra dessa livsstilsval. Laga god mat med vänner, umgås med familjen, gå på en fantastisk konsert, spela musik, ha sex, dansa, äventyr, skriva bok, läsa bok, klicka med en främling eller njuta av en glänta i skogen, inget av detta skulle behövas dra ner på i en hållbar värld. Vi behöver inte vara oroliga för att kollapsen av samhället vi har idag skulle ta bort dessa ting. Civilisationer har kommit och gått under människans korta historia på jorden men ovanstående saker har funnits med oss alltid. De bästa idéerna och mest givande sysslorna kommer överleva, sånt är livet. Vill avsluta detta inlägg med en hyllning till ”som att” eller Fake it til you make it. Att leva Som att För att! Som att miljö- och resurskrisen är här och här för att stanna. Som att vi har tydliga och kännbara begränsningar i vår omgivning som vi behöver agera utifrån för att leva. Som att varje litet plockat skräp är en vänlig handling som livet på organismen jorden faktiskt känner av. Som att en medveten tanke av tacksamhet, skänker en våg av rysningar genom kroppen vars ringar sprids även utanför ens egna nervsystem. Som att varje leende skickar signaler både inåt och utåt som skänker mening i tillvaron. Som att vi är en del av något mycket större, där allting hänger ihop, alla handlingar spelar roll och allting skriver Gaias historia hela tiden. Som att mitt välbefinnande är helt beroende av resten av livet och alla dess ekosystem. Och mitt välbefinnande är helt beroende av mina medmänniskors välbefinnande. För att: Inget av ovanstående går enligt min vetskap att avfärda med någon sorts bevisning. För att positiv förändring etableras och sprids allra bäst genom faktiskt handlingar. För att ovanstående verkar rimligt enligt min förståelse av verklighetens fysiska och metafysiska beskaffenhet, utifrån vetenskaplig bevisbaserad forskning, matematisk logik, men också utifrån egen erfarenhet i världen. För att det är sant för mig. För att: varför inte?
0 Comments
|
Anton PetterssonWrite something about yourself. No need to be fancy, just an overview. Archives
November 2022
Categories |