10/21/2023 0 Kommentarer Tal till Jimmie ÅkessonJag tittade på ditt tal till nationen igår Jimmie Åkesson.
Jag försökte ta in var du kom ifrån, särskilt när du blev alltmer hård i tonen under vissa delar av talet. Blekinge! Nej men, var din ilska och beslutsamhet kom ifrån. Jag upplevde att du definitivt är genuint bekymrad och verkligen bryr dig om Sverige och svenskarna. Det fanns också en rädsla där. Jag kände mig inte arg, inget förakt eller liknande men jag kände ett dystert mörker passera i hela min varelse. Även en frustration som jag nu kanaliserar i det jag skriver här. Frustrationen tror jag främst kommer ur att jag vet att du har en stor publik och eftersom du bryr dig på riktigt så kommer dina åsikter kunna slå an hos de som hör dig. Vilket ansvar! Såklart kommer frustrationen också från att jag tycker mig se hur du missuppfattar situationen vi har i Sverige idag. Jämfört med hur jag ser på det. Jag upplever också den dystra samtid som du adresserar i talet Jimmie. Framför allt upplever jag den i andrahand, alltså när jag känner in stämningar i rum, främst offentliga och digitala, samt genom information från nyheter, statistik, studier etc. Vid dessa tillfällen strålar en otäck stämning emot och in i mig och det kräver att jag är uppmärksam på vad den stimulerar hos mig för att jag inte ska smittas för mycket. Vem vet hur väl jag lyckas egentligen? Jag är i alla fall tacksam över att jag inte känner denna typ av dysterhet i mig själv särskilt ofta. Inte heller i mitt sociala liv. Det jag vill säga är att jag vet att mörkret och rädslan finns där ute och det är fan inte roligt när den färgar hela ens upplevelse. Därför vill jag säga att i det avseendet så hör jag dig Jimmie. (Ett citat lämpat för folk att ta ur sin kontext, varsågod) Jag menar det dock. Essän skulle kunna sluta här. Jag har sagt det viktigaste. Men jag vill ändå förklara lite mer hur jag ser på missförstånden som jag tror du förstärker hos folket Jimmie. Jag rör mig en del i skolans värld och är någorlunda insatt i elever och lärares vardag. Du har säkerligen inte missat att vi har en form av krisartad situation när det gäller måendet hos den yngre generationen. Alla vet att barnen och hur de mår är det som kanske ligger allra närmast våra hjärtan när allt kommer omkring. Jag tror alla, föräldrar såväl som barnlösa känner av oron och problemen som den yngre generationen tyvärr verkar befinna sig i. Oro och psykisk ohälsa i mycket större utsträckning än vad som fanns när vi växte upp. Det finns en hjälplöshet hos den vuxna befolkningen eftersom vi inte riktigt förstår vad vi kan göra för att vända denna utveckling. Vi tenderar att inte prata om eller adressera det vi inte tror vi kan göra något åt. Men känslorna och tankarna försvinner inte, de transformeras eller kanaliseras åt andra håll och aspekter av livet/samhället. Jag tror detta är en riktigt avgörande källa för den dysterhet som kan upplevas i samhället idag. Det finns inte en aspekt eller ett ämne som är grundorsaken för allt detta. Allt smittar och föder varandra, hönor och ägg som man kan säga. Ytterst komplext. Såklart påverkas de unga av sina föräldrars och andra vuxnas mående lika mycket som tvärt om. Om den vuxna populationen är alltmer rädd och osäker kommer det smittas neråt, hur mycket fasad och skyddade rum vi än kan frambringa. Här tänker jag att du kanske tror att det är vårt samhälles misslyckande när det gäller integration som skapar den oro hos de vuxna som sedan sipprar ner till de yngre och sedan studsar tillbaka på de vuxna igen? Det är en förståelig tanke och teori att ha. Speciellt om man slår på nyheterna och hör om gängrelaterat och fundamentalistiskt våld. Vad jag skulle vilja rikta uppmärksamheten till är informationsflödet om världen och hur det förmedlas till elever/oss via skolor, medier och sociala medier. Det är ett krig om vår uppmärksamhet och algoritmerna är de obarmhärtiga soldaterna som med hjälp av oändligt mycket information kan specialanpassa det som hamnar framför våra ögon. Dessa bubblor av innehåll drabbar alla, unga, vuxna, svenskar och nya svenskar. Det som fångar uppmärksamhet är leken i variationen mellan betryggande saker såväl som exalterande och skrämmande saker, vilket då gör att vi behöver ännu mer av de betryggande sakerna. Det kan vara 50-tals kultur som betryggar och nyheter om islamister som skrämmer oss tillbaka till 50-talsnostalgin. Eller hos en annan kan det vara religiösa åsikter och sånger som betryggar och som kompenseras med otäcka exempel på hur skamligt det kan vara lämna de trygga religiösa rummen. Vi måste påminna oss själva i dessa tider om att: Våra flöden på facebook, youtube, instagram, tiktok eller netflix ser otroligt olika ut. Vi tar inte del av samma information om världen alls. Och här är det en enormt stor skillnad mot hur det var när, vi som är över 30 år, växte upp. Detta ”krig” lever till stor del i symbios med ekonomin och konsumtionssamhället. Det bildar många olika nischer av kunder på marknaden och vi kan alla köpa de där betryggande sakerna vare sig det är smink, film, spel, försäkringar, hundar, bilar, resor till hemlandet eller utlandet. Frågan är hur mycket läskigare verkligheten 2023 ”egentligen” är jämfört med 1993? Är det enorm skillnad i hur farligt det är att gå på gatan eller vara i skolan? Skillnaden är upplevd och kommer från berättelserna om världen vi får via våra medier och även skolan. Jag säger ”egentligen” för att det är så med oss människor att om vi upplever verkligheten som hemsk så är den ju också det. Det vi tänker påverkar givetvis hur vi känner oss. Klart det någonstans går att göra en sorts distinktion mellan fysiskt våld och psykiskt. Men helt ärligt, är det inte lika bra att jämställa dessa och strunta i godtyckliga och omöjliga distinktioner. Alltså har vi en enormt stor och intelligent kraft som tenderar att förstärka våra skillnader och i många fall skicka signalen till oss att det är tryggast ifall vi fortsätter leva via skärmarna. Även riktiga orosmoln som miljöfrågor eller gängkriminalitet används såklart av dessa krafter. Väldigt snabbt avgörs det ifall du ska få skrämmande innehåll om att klimatfrågan är överdriven av en mainstream elit som har en dold agenda eller så får du överdrivet mycket alarmistiska nyheter om klimatet och varför de som förnekar det är det är dina huvudmotståndare. I båda fall får vi så mycket nyheter att problemen känns för stora för oss att ens göra någonting åt. Att verkligen engagera sig i en lösning skulle ju göra att vi tog tid borta från skärmarna, det vill givetvis inte algoritmerna ska hända med sina älskade mottagare/konsumenter. Så vissa meningsmotståndare till dig skulle säga att du och sverigedemokraterna utnyttjar detta. Hur lätt det är att vilseleda människor genom att fortsätta sprida rädsla och rikta uppmärksamheten på en enda sakfråga och aspekt av samhället. Enkel problematik = enkel lösning. Jag är ingen motståndare till dig eller någon annan sverigedemokrat. Även om jag inte håller med om politiken. Det finns en människa bakom varje åsikt och hen är otroligt lik mig på de mest väsentliga sätten. Jag tror vi alla i grund och botten är offer för dessa tokiga tider vi lever i. Vanorna vi har i hur vi kanaliserar rädslor och oro till idéer vi har loopat i hjärnan, är inget vi förändrar över en natt och inte heller något vi kan sägas vara helt ansvariga för. Men, jag vet att det finns otroliga möjligheter att börja må bättre och även bli en del av verkligen eftersträvansvärt inflytande på världen och oss själva. Det får inte plats i denna redan för långa text som främst har fokuserat på att börja nysta i vad jag tror vårt missförstånd växer ur. Men jag kan sammanfatta det med några frågor till oss alla: Hur hanterar du obekvämhet och rädslor? Och relaterat till det, hur mycket tid spenderar du utanför dina digitala eller sociala -bubblor? Vad händer om ”verkliga” sociala livet, får vara det äventyrliga som vi sedan kommer till trygghet ifrån?
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Anton PetterssonWrite something about yourself. No need to be fancy, just an overview. Archives
November 2022
Categories |