12/1/2016 1 Comment Förändring ut och inIkväll var jag på en föreläsning med jobbet. En inspirerande föreläsning som skulle handla om ledarskap. Som alltid när jag hör någon säga viktiga och bra saker så vill jag komplettera och omformulera det så att det blir i min egen kontext. För att passa korrelera det med sin egen verklighetsbild och livsfilosofi. Torkel pratade om vikten av att skilja på sak och person. Att vi inte skall identifiera oss med våra handlingar så mycket. Han pratade också mycket om att gamla hundar visst kan lära sig att sitta. Alltså mycket om personlighetsförändring. Just kombinationen av dessa två är något som jag av en tillfällighet(eller inte) gått och tänkt och skrivit kring den senaste tiden. ”Förändring börjar när man inte längre försöker förändras. Vad du inbillar dig att du måste göra för att förändras är ofta vad som bevarar dig precis sådan du är. Hur förklarar du annars alla år av sträckta utvecklingsplaner och brutna löften till dig själv? Uppfylld av lidelsen att bli en ”annan” försöker du bli vad du inte är och lyckas bara bli en person som försöker att bli något hon inte är. Under alla önskemål om att vara annorlunda, alla lager av missnöje, falskhet, charad och förnekelse, finns ett själv. En levande, dynamisk kraft inom alla och envar.” Rabbi Lawrence Kuchner Citatet blir nästan provocerande kan jag känna. För idag utsätts vi så ofta för uppmuntran eller order om att vi borde välja ditten å datten och inte göra eller det och det, säga si eller så, för att vara en bra människa. Det är inget problem i sig att vi får all denna information, problemet ligger i hur vi hanterar och relaterar till den. Som t.ex: ta cykeln istället, Flyg inte mycket, sopsortera, shoppa mindre, shoppa rätt, hjälp främlingar. Om vi tänker och känner att vi aldrig hade gjort de där ”bra” valen om vi inte blivit styrda till dem, då har vi ett problem. Detta är ju val som i dagens samhälle bygger upp dom vi är. Även om vi tycker att det inte borde vara så. I och med den rådande retoriken som till synes desperat ropar efter förändring, får vi det subtila budskapet att vi INTE är tillräckligt goda eller bra om vi bara är oss själva. Nej vi måste förändra oss för att bli bra. Vi måste kontrollera impulser och mönster som vi då lätt antar är våra naturliga. -Om jag bara gör vad jag EGENTLIGEN vill så kommer jag bara äta upp all choklad som för närvarande finns på ICA-nära nere på hörnet. -Om mänskligheten inte börjar kontrollera sig nu snart så kommer vi äta upp hela jordens resurser å skita ner hela skiten. Vart vi än vänder oss i världen idag så ser och hör vi åsikter och handlingar som kommer från samma ställe som dessa gör. Kontroll. På detta sätt kan även goda handlingar vara väldigt destruktiva. För inte vill vi ha en värld där människor känner sig kontrollerade? Vi dyrkar friheten i allmänhet. Hela 1900talet har på många sätt varit en lyckad frihetskamp. Men kontrollerandet verkar fortfarande flöda okontrollerat in i människors tankevärldar och själar. Och det är där skon klämmer. Det vi upplever och tar in sker för mycket omedvetet, okontrollerat. Då processar vi det inte på något sätt och vi reflekterar inte över det. Det är när vi är medvetna och även reflekterar som vi kan praktisera: skiljandet på sak och person t.ex. Där är också då vi kan sätta tillfälliga gränser i oss själva och ute i samhället. Men det som är förödande är när kontrollen och samtidigt rädslan för kontrollen genomsyrar vår bild av människan. “Människan är som hon tror, så som hon tror, sådan är hon” Bhagavad Gita. Tror vi att människan egentligen är instinktivt våldsam, egoistisk och girig så kommer det påverka mänskligheten i den riktningen. Det vi borde prata om är: tror vi att människan KAN vara helhjärtat altruistisk, kärleksfull och givmild? Om vi frågar oss det så tror jag vi öppnar upp för att se att visst kan människan vara det. Kan vi inte ens tänka oss att människan kan vara god och kapabel till att leva hållbart på jorden så är det inte konstigt att man lever farligt. Steget efter att tänka sig är att tro på det. Och tro är precis vad vi behöver. Jag tror att människan vill vara öppen, anpassningsbar och ständigt växa. Jag tror också vi har en unikhet som finns bakom alla beteenden, val och tankar. Ett unikt rörelsemönster hos hennes minsta lilla beståndsdel som vibrerar i ett samspel med ett fält runt omkring och även i henne. Om vi försöker identifiera all kontroll som vi får utifrån, från alla möjliga håll, men också från våra egna tankar och beteenden, först då kan vi släppa på den, just på ett kontrollerat sätt. Alla visa tänkare jag någonsin hört talas om verkar vara överens om att förändringen kommer inifrån. Men det är också så att förändring är något man släpper både ut och in.
1 Comment
|
Anton PetterssonWrite something about yourself. No need to be fancy, just an overview. Archives
November 2022
Categories |