3/13/2011 0 Comments Vadå meningslöst?Så som vi förstår det, så har alla djur och växter en mening med sina liv. Att föra livet vidare på det allra bästa sättet organismen kan åstadkomma.
Det finns lika många metoder för detta som det finns antalet arter. Varje växt och varje djur har detta som mål, men dom har väldigt lite eller inget medvetande alls om det. Men det är berättigat att säga att det är det som dom lever för. Detta är helt sant för alla djuren som lever i det naturliga urvalets hårda värld. Men vi då? Vi som delvis lyckats komma ur den osynliga kraft som format livet på jorden från dess uppkomst, Vi som kan välja och justera sättet vi vill överleva på. Vi som tror att vi inte behöver anpassa oss för att överleva utan försöker anpassa omgivningen till oss istället. Omedvetna om vad vi har varit för någon slags varelse har vi desperat letat efter mening i våran tillvaro. Men insikten har slagit oss. insikten att vi är ett djur, att naturen inte är konstant, att liv på jorden fortfarande existerar därför att det har förmågan att anpassa sig och förändras. Att vi delar förfäder med allt levande på jorden. Insikten att ju större mångfald och skillnad det är på de levande organismerna ju större chans är det för en lycklig framtid för allt liv i slutändan. Ett djur har nått dessa fantastiska, vackra, världsomvälvande insikterna. Det djuret har utvecklat förmåga att skratta, och känna lycka och även dess motsatser och alla andra unika drag som vi stolt bär med oss vart vi än går. Det som definierar människan. Jag tror inte vi vill radera ut våran egen art här på planeten. Jag tycker genuint att vi är jordens allra mest fantastiska varelse. Med äkta altruism och äkta ologisk ondska är vi utan tvekan ett väldigt intressant djur. Så här står vi med den enormt stora förmånen att kunna påverka hur framtiden ska se ut. Vi vill vara där, vi och kommande generationer skall leva där och vara lyckliga. Det är nog något som de flesta skulle skriva under. Kanske bör man fråga sig vilken roll människan skall ta på planeten, vad är meningen med människans liv. Precis som alla andra djur så är meningen att föra livet vidare eller?, vi har ju medvetandet och förståelsen att kunna säga att vi behöver föra så mycket liv vidare till framtiden som möjligt. Mångfalden gör livet starkare på alla tänkbara sätt, även i allra högsta grad för oss själva . Tappar vi den biologiska mångfalden försämrar vi oddsen för att vi skall lyckas nå framtiden. Vi är inte låsta till att bara förstå våran egen arts bästa utan har nått den nivån av kunskap om omvärlden att vi förstår mycket av hela jordens bästa. Vad skall vi då göra för att möjligöra en sådan framtid?. Vi måste färdas framåt genom tiderna ihop med så många av människans släktingar som vi bara kan, visa respekten till alla. Björken, myran, ekorren, kattugglan, dagmasken, sjögräset, krillen, chimpansen ja alla våra släktingar nära som avlägsna. Det är endast människorna som lever just nu som kan ta ansvar för att vi möjliggör en ljus framtid. Vi får inte tro att det är någon annans jobb att bry sig om våra egna barn och barnbarns framtid. Vi måste verkligen tro på att människan kan axla det stora ansvaret som innebär att bry sig om hur saker skall bli. Vi måste älska oss själva, erkänna och även respektera alla de otroliga insatser som gjorts genom årtusendenas för att möjliggöra våran och resten av naturens existens. Det finns dom som tolkar livet så som att det är en slump att vi är här. och att vi inte har någon mening. Att saker ser ut som dom gör antingen av gud eller slump. Att det är så evolutionen säger. Det kunde inte vara mer tvärt om än så. Motsatsen till slump behöver inte vara något förutsägbart. Det är ingen slump vem som klarar av att leva och föra sina gener vidare, men inte heller förutsägbart hur det kommer ske. Inte någon gång under årens lopp har det varit slumpen som valt vilka som överlever. Platser som uppfyller kraven för liv blir utnyttjade av dom som klarar av det. I den stora pågående tävlan om näring och plats på våran begränsade resurs som är jorden. Jag och många mer än mig ser jorden som en förlängning av mitt eget hem, för det finns inget bättre sätt att beskriva vad jorden är för oss än att säga att det är vårat hem. Vi har så mycket gemensamt med allt vi ser omkring oss, alla material du ser omkring dig är samma atomer som varit närvarande på våran jord i flera miljarder år. Vartenda av alla djur som spenderar livet i denna tid med oss har förfäder som levt i våra förfäders närvaro i tusentals år, vi delar vårat förflutna våran samtid och även framtid med allting omkring oss. Formade och sprungna ur naturen och dess ständiga humörs skiftningar. Med oändlig kreativitet trycker sig naturen långsamt fram och fyller ständigt upp alla utrymmen som kan bära liv. Om utrymmena ändrar form så ändrar dom som lever där sin strategi på de mest förbryllande sätten. Varje gång du hör att någon jobbar med att försöka rädda våran miljö så bör du genast tänka att han eller hon faktiskt jobbar för att rädda oss allihop. Varje gång du hör "tjat" om klimatpåverkan, koldioxidutsläpp, ekologiskt odlat o.s.v Tänk inte att det är någon fluga som kommer gå över, du är lika illa ute då som hon politikern var när hon sa att internet var en fluga. Tänk att det är mänsklighetens nästa steg i våran anpassning till resten av naturen. Alldeles för länge har vi varit vilse i våran enmans föreställning utan att ens se våra medspelare och misstagit dom för dekor. Jag hävdar att vi bör göra allt vi förmår för att skapa så många jobb vi bara kan som har å göra med en hållbar utveckling. Vara ärliga mot oss själva och inte minst våra barn när dom växer upp. Det är inte bara politikerna som skall möjliggöra det här, det är alla. Att behålla en biologisk mångfald är att ta ansvar för livet på jordens välmående och vårda det omsorgsfullt. Det är ett uppdrag som mycket väl kan anses vara våran arts främsta mening. Jag avslutar med samma mening som jag började med. Som vi förstår det så har alla djur och växter en mening. Att föra livet vidare på det allra bästa sättet organismen kan åstadkomma. Vi kan bättre.
0 Comments
Evolutionen är nu fakta. En bevisad teori som har testats oräkneliga gånger och som ständigt utsätts för nya prövningar av nya skeptiska människor. Bevisen blir bara fler, förklaringen till hur evolutionen och livet jobbar under ytan blir klarare för varje dag som går.
Jag är lite rädd att man ska fastna på just själva ordet evolution när man pratar om hur livet faktiskt fungerar. Det är inte evolutionen som driver livet framåt, utan snarare livets otroliga förmåga att ständigt förändras nere på nivån av mista levande beståndsled som orsakar fenomenet vi kallar evolution, och den gör det genom ett underbart kontinuerligt samspel med omgivningen. Vi kan kalla det anpassning. En cell är långt mer otroligt fantastisk än vi någonsin kunde ha anat för bara några generationer sedan, Under bara de senaste decennierna har cellens egenskaper och samspel med våran instruktionsmanual (DNA) ändrat synen på hur livet jobbar. Jag tänker inte gå in på minsta detalj i hur cellen jobbar för det är komplext och tar tid. Men vad den utför och varför, det är viktigt. Lite om Cellen. En cell har sensorer, flera tusentals olika känselsprötliknande proteiner som sitter i väggen på cellen och känner av omgivningen, Som paraboler eller antenner som letar efter en signal som just den kan läsa av. När den hittar en signal den kan läsa av så skapar det en kedja av händelser som leder till ett beteende av cellen som helhet. När jag säger beteendet av cellen så menar jag ju alltså vilken sorts cell det är. Är det en cell som sitter i linsen utanpå ett öga eller är den en cell som jobbar inuti väggen på en tarm. Så varje cell jobbar utifrån sin omgivning. Men det räcker inte där, Den måste ha rätt komponenter för att kunna utföra det omgivningen kräver av den, och i verkligheten är dessa komponenter proteiner, men det går utmärkt att bara kalla dom komponenter. Så när en cell tar upp en signal från omgivningen så kräver den direkt de specifika komponenter som behövs för att tillgodogöra kraven som ställs på cellen. Det är då den får gå till biblioteket och leta efter ritningen till hur man bygger just det proteinet (komponenten) som den behöver, De ritningarna är det som vi kallar för DNA. DNA samarbetar med en slags budbärare komponent (RNA) och skickar ritningen till en fabrik (ribosomerna) som tillverkar själva proteinet och då alltså bestämmer karaktären för hela cellen. Det som blir slående när man visualiserar hela detta händelsebelopp som är grunden för allt liv på hela jorden. Är att DNA inte bestämmer vad cellen skall göra utan det är omgivningen framför allt som skulpterar organismens hela utseende och beteende. (vid själva foster utvecklingen så hämtar cellerna ständigt sitt byggmaterial och beteende från DNAt och bygger cell för cell, och påverkan från omgivningen vid detta stadie borde då vara relativt litet.) Att börja med denna lilla förklaring av en cell och hur den samarbetar med generna tycker jag kan vara en bra öppning till att prata om evolutionen. Själva principen som evolutionsteorin grundas på, är: Evolution genom naturligt urval. Att naturen själv spelar rollen som avlare av arten genom att individer med vissa karaktäristiska egenskaper (utseende eller beteende) blir dom som överlever och kan få barn, alltså föra livet vidare helt enkelt. Detta stämmer i allra högsta grad MEN när evolutionen förklaras och har förklarats ända sen Darwins tid så har det varit så här :"slumpmässiga förändringar och mutationer som sker i varje fortplantning , utgör basen för skillnaderna i urvalet som naturen sedan väljer ifrån" Men med dagens insikt i hur cellen och genetikens samspel så vet vi att det är långt ifrån hela sanningen. Denna slumpmässighet är också den som ofta skeptiker tar fasta på och frågar hur kan allt detta perfekta och underbara liv på jorden komma ifrån slumpmässighet? Nu är det faktiskt så att den frågan alltid kunnats besvaras av Darwinister som att det är ingen slump i just vem som överlever och därför är det heller ingen slump att saker ser ut och beter sig så som dom gör. Men slumpen har alltid funnits med i förklarandet. Det kan nu alltså skarpt ifrågasättas om slumpen skall vara med i resonemanget i lika stor utsträckning som den har varit förut och även är idag. Allt som lever påverkar sina gener kontinuerligt genom att utsättas för saker man registrerar genom sinnena som organismen äger. beröringskännsel, syn, smak, tankar, lukt, hörsel, vad man äter, när man äter, hur mycket man sover, när man sover och så vidare. Ja allt en individ är med om sätter sina spår mer eller mindre i våra celler. Avläsningen av våran ritning (DNAt) är det viktiga inte själva DNAt. Avläsningen av DNAt är styrt av omgivningen. Detta jag just har beskrivet hör till den delen av genetiken som kallas Epigenetik. Jean-Baptiste de Lamarck var faktiskt inne på en Epegenitisk teori redan 1809 alltså nästan femtio år innan Charles Darwin publiserade "Om Arternas uppkomst" Jean-Baptist föreslog att individens erfarenheter, ändring i vanor och miljö leder till ärftliga förändringar. Två hundra år efter han släppte sin bok där han delade med sig av denna teorin, så börjar vi faktiskt inse att han hade väldigt mycket rätt. Vetskapen om Epigenetiken är väldigt ny tyvärr men dess existens är bevisad. Under ens liv så sätts vissa gener på och vissa slås av, Det mest fascinerande, men som är lika sant, är att våra tankar och våran inställning spelar roll i hur våran fysiska hälsa är. Att du kan tänka dig frisk i viss utsträckning är alltså i stort sett en vetenskaplig fakta. Likväl att negativa tankar kan få dig sjuk. Människors humör och inställning runt omkring dig påverkar din hälsa och ditt liv i stor utsträckning. Det går att skriva väldigt mycket om vad epigenetiken innebär och det kommer jag å andra fortsätta att göra, men klart är att det är ett stort steg för människans syn på livet, när denna vetskap bli allmänt erkänd. Det kommer inte gå över en natt utan det kommer dröja innan gemene man förstår vad det som kallas "den nya vetenskapen" innebär. Jag vill bara göra en sak klar, Jag har länge uppskattat evolutionen men nu när jag i vuxen ålder valde att verkligen sätta mig in i hur den fungerar så öppnades faktiskt mina ögon mer än jag kunde tro. Även om nya fakta kommer som kanske modifierar evolutionsteorin till viss del så står vissa sanningar lika stadigt som alltid. Alla levande ting på jorden är släkt med varandra inklusive oss. Det är berättigat att kalla livet på jorden för familj. För vi är helt beroende av att livet på jorden mår bra, Vi är det enda djuret som kan inse en sådan sak, och därför säger all logik att borde vi vara djuret som tar det ansvaret och ser efter och tar hand om livet på jorden. För allas bästa. 12/31/2010 0 Comments Våran underbara skapelseberättelseOm man skulle se vetenskapen som våran tro så är livets skapelseberättelse evolutionen, Även för dom som inte tror på vetenskapen av vad som endast kan betraktas som helt befängda anledningar så är evolutionen våran skapelseberättelse. För det är en berättelse som har bevis, det är en berättelse som kopplar samman allt levande i ett enda stort släktträd. Det är en berättelse som ger förklaring och förståelse till alla djur och växter som finns och någonsin har funnits. Det är en spännande och vacker historia, där individer gång på gång trots enorma hinder lyckas hitta nya vägar till att föra livet vidare. Det är en berättelse som inte har något mål och som låter varje ny generation spela huvudrollerna och påverka innehållet.
Evolutionen ger oss insikten av hur otroligt lyckligt lottade vi är som är vid liv över huvud taget. och den säger vilka vi har att tacka, Det är inte en ensam skapare, utan det är ganska enkelt, vi har våra förfäder att tacka. med all säkerhet kan alla som lever idag säga att jag är produkten av en lång kedja av lyckosamma liv, där alla, helt utan undantag hann föröka sig innan dom dog. Om jag går utanför min dörr och ser, säg en igelkott. Så ser jag först och främst en väldigt lyckad liten krabat. I igelkottens utseende och beteende skulle jag få en glimt av dess långa historia av överlevnad. En framgångs saga som sträcker sig tillbaka till en gemensam förfader delad även med mig som människa. Tack vare Darwins insikt om evolutionen så ser jag på mina nära eller avlägsna djursläktingar med stor respekt och beundran, Dels för att vi delar vårt förflutna men framförallt för att vi är med om livet på jorden just nu och allt vad det innebär. Vi är dom få utvalda som har fått chansen att erfara vad det betyder att leva, till skillnad mot de extremt överrepresenterade misslyckade försöken till liv som gjorts och som görs hela tiden. Evolutionen klargör också ett kriterium för att liv skall fortgå. Anpassning, alla arter som finns idag överlever för att de är anpassade till sin omgivning, det är det som driver evolutionen framåt. Vi människor förstår att vi faktiskt bor på en planet, vi förstår att jorden är vårat hem nu och vi har inga alternativ till detta hemmet så som det ser ut just nu. Vi, lika mycket djur som något annat djur måste anpassa oss till våran omgivning nu, det är en del av hela den evolutionära processen som vi omöjligt kan undkomma. Självklart har människan aldrig glömt denna regel egentligen, vi uppfann tidigt verktyg som gjorde så att vi kan anpassa omgivningen efter oss och på det sättet vara mer eller mindre anpassad med omgivningen. Det går bra, Tills materialen till verktygen och det vi tillverkar tar slut, Då har vi fått anpassa oss och hitta nya material till nya uppfinningar, vilket går bra till man stöter på problem även där. Till slut fick vi så mycket uppfattning om världen att vi nu istortsett vet hur mycket det finns av allt material på jorden, Hur mycket vi kan ta utan att vi gör jorden obeboelig. Det är nästa väldigt stora steg i våran anpassning, även ett sätt att kontrollera hur många människor som borde leva och bo i vårat hem så att alla får mat och alla får plats. Det är just dessa frågor mänskligheten står inför nu. Dom absolut flesta på jorden har egentligen ingen som helst insikt i att det är just detta som händer i vårat "hem" och det är ett problem. Nej man måste inte förstå evolutionen för att inse att människan har problem framför sig. Men om man förstår evolutionen är det större chans att man inser magnituden av problemen och även har lättare att se lösningarna, för ett hållbart ekosystem, innan det vi har är helt trasigt. Evolutionen är inte bara en teori, det är inte ett ämne i skolan så som matte eller engelska. Evolutionen är livet och har alltid varit livet, inget vi kan undgå, men något vi kan påverka. Hur kommer det sig att denna viktigaste och i stort sett största insikt i människans vetskap om våran värld bara nämns i förbifarten som en del av ämnet biologi under högstadiet? Det jag nu förstår av evolutionen och all dess charm är endast på grund av att jag valt att uppdatera mig på ämnet i vuxen ålder. Jag tycker vi bör fråga oss själva, Vill vi att kommande generationer skall ha mer förståelse av livet här på jorden än vi själva? Så att dom t.ex inte gör samma misstag som vi gör nu, tar mer av jorden än va jorden hinner med att producera tillbaka. Jag är säker på att resten av alla livsformer på jorden vill det. Att lära sig sin egen historia, förstå vad ens förfäder har gått igenom och hur, det gör en ödmjuk och ger en fast grund att bygga ifrån. Att inse att allt liv på jorden är besläktat och utvecklas ständigt av en process som vi alla bär innom oss. Det ger en fasination över hela ens tillvaro, det lägger ett varmt filter över ens syn på naturen i stort. Mer lärdom om evolutionen skulle utan tvekan öka våran miljömedvetenhet, och det är, utan att överdriva enormt viktigt för människan just nu. |
Anton PetterssonWrite something about yourself. No need to be fancy, just an overview. Archives
November 2022
Categories |