6/10/2017 0 Comments Livet lekerVad betyder det att någonting är hållbart?
Att det finns tillräckligt med balans för att nästa steg kan tas utan att jag faller? Att vägen är iordninggjord, tillplattad, städad, förutsägbar och stabil? Eller kanske att jag har tillräckligt med livlinor och varningssystem som räddar mig från fallet? Kanske att det finns fallskärmar, hjälm och andra skydd som får mig att ramla mjukt? Eller kanske att, om jag faller så finns tillräckligt med kraft och erfarenhet för att jag kan ställa mig upp igen. Resiliens. Eller kanske att jag litar på att det finns andra som kommer hjälpa mig att ta nästa steg, eller hjälpa mig om jag faller? Ju mer jag vrider och vänder på aspekter av hållbarhet så framträder en aspekt som allt mer oumbärlig och fundamental. Tillit och/eller Tro. Hållbarhet i livet, naturen och i oss kräver att vi provar, testar, chansar och försöker. Att misslyckas men litar på att den växande processen kommer hitta en väg. Jag är här på grund av att livet prövar. Livet leker heter det när ens liv känns fantastiskt bra. Livet leker alltid. Det vi kallar lek är helt enkelt livets fantastiska, kreativa försök till att växa och överleva. Det belyser en till aspekt av hållbarhet som känns fantastisk att uttala: Hållbarhet kräver lek. Ett samhälle behöver innehålla lekande för att vara hållbart. Varje liv behöver utrymme för lek. Så är det något vi ser att samhället skapar en grogrund för? Mer idag än för några decennier sen? Åtminstone känns det som att det blir mer okej att “vuxna” fortsätter leka allt högre upp i åldrarna. Ja det finns mycket att gå in på kring detta, hur leker barn idag jämför med förr och jämfört med hur det skulle kunna vara o.s.v. Men för att återgå till tillit till livet. Många L där. För att rörelsen, den stora omställningen till en hållbar värld ska ske. Så måste vi utforska vår relation till livet självt. Alla våra relationer. Till oss själva, till andra och till livet. Fördjupningar av relationer kommer alltid innebära sorg och smärta. När dörrar öppnas, far saker både ut och in. För att vi ska våga vara öppna för allt som kan komma att uppdagas så måste vi återigen lita på livets läkande och växande. Det är mycket som ska ruttna och förmultna i oss. Många former av abstinens och saknad vi kommer erfara. Och det är mycket som ska växa, smärtsamma knoppningar och utblommande. Självklart blir närvaro himla viktigt för att vi ska känna av rätt vägval, klara av smärta samt bejaka sorg och glädje. Jag behöver en tro och tillit till livets process för att jag ska våga vara i nuet. För att våga leka, våga ramla och våga älska.
0 Comments
Leave a Reply. |
Anton PetterssonWrite something about yourself. No need to be fancy, just an overview. Archives
November 2022
Categories |